Louise

Ja, kära läsare. Förstår att ni undrar över mitt resultat i Öppet spår 2011 27 februari. Börjar min berättelse i Eskilstuna.

Efter att jag hade skrivit färdigt min tenta i fredags eftermiddag blev jag upplockad av mitt serviceteam. I bilen satt redan hälften av deltagarna i mitt team - min far och farbror. Innan jag klev in i bilen hette teamet "60 plus". vid mitt intågande i leken sänktes åldern på yngste deltagare med knappa 40 år.  Vägen upp bestod av prat utan dess like i baksätet. :) Jag som gillar att köra bil bytte med vår serviceman i Ludvika. Kan nämna att det var relativt halt samt mörkt - jag menar - 1.Dalarna 2. Februari 3. Klockan är 20.30 4. Kurvig väg . Kör iaf i 95 ungefär. Blir VRÅLOMKÖRD av ett par tre bilar på raken - det var fina bilar den ena dyare än den andra. Lagom hinner de köra om mig o sedan följer en raka, en raksträcka kittad med en fartkamera. Helt plötsligt blixtrar det till och mina stressade vänner blir fångade på bild! :) HAHAHA säger jag. Aja, vi fortsatte och jag fick upp en ny bil bakom mig. Min vackra teamledare sov sött och barnen tjattrade järnet i baksätet. Då kör en tant ut från rastplatsen utan att titta om det kommer någon bil (dvs vi). Jag tvärbromsar väjar för tanten - då kör bilen bakom in i oss. Tanten som tjuvade ut från rastplatsen drar iväg (!) O vaknar till, farsgubben ropar till : Vad händer!? Farbror säger: Dom körde på oss! Jag säger: Idioter! O ser på mig, nyvaket, och säger ; Gumman, det är inte ditt fel.. Jag kastar på varningsblinkers och hoppar ut. Helt plötsligt är samtliga resenärer ute ur bilen och alla ska dividera om hur det är, vems fel det är och hur det har gått till. Jag är mest lite chockad. Då börjar det helt plötsligt blinka en massa blåljus. Kollegor till mig dyker upp, en ambulans! De stannar och kollar läget och ber oss flytta till ett annat ställe. Vi hoppar in i bilarna igen och kör fram till nästa parkering/avtagsväg. Ställer oss där, byter nummer och bilnummer. Då helt pltösligt kommer bilen som smet iväg tidigare upp från denna avtagsväg - dvs tanten som tidigare hade smitit. Hon hade alltså gömt sig en stund där på vägen men tji fick hon! :)

Aja. Restrerande 10 mil fick O köra igen!

Nåväl. Vi kom upp till stugan och tog oss varsin välkomstbärs. Här anslöt vår 4:e teammedlem Marcus! Lördagen kom och nerverna var mer utanpå kroppen än innanför och minst av allt kontrollerade. Detta gällde iaf de äldre i sällskapet. Det vallades, provåktes, vallades om, åkte lite till, mmmades, funderades, övervägdes och vallades lite till. Dessutom hann vi med att hämta nummerlappar, äta korv, shoppa lite och så hälsa på hemma hos Marcus i Lima! :) Kvällen avslutades med middag på Gustafs. Hann med lite melodifestival för att sedan somna skapligt. Morgonen därpå skulle bli tidig - iaf hyffsat tidig! :)

Klockan 05.15 ringde klockan. NU VARE DAGS! Jag hade dagen innan förberett kläder osv. På med understället som sitter som ett smäck. Kanske lite för "smäckigt" då jag fått ngra myskilon de senaste månaderna. ;) Sedan intogs det gröt tillsammans med en Marcus som på ytan var filbunke o sen två stirriga hönor som knappt sovit på hela natten. Känner mig lugn och kontrollerad. Äter min havregrynsgröt och laddar med en mindre sockerkick - juice. Känner att magen är lite vild - nog flyger det allt en del fjärilar där. M ser sammanbiten ut och vi vet i detta nu inte vad som väntas av oss, hur långt det är och hur ont och jävligt det är. Hönorna är mer högt än lågt så jag o M packar bilen. Tillslut föser vi in far o farbror i bilen och vi kommer nedåt mot Berga by, ca 20 minuter senare än planerat - OBS INTE MITT fel, men det var släktingar till mig.....

På väg ned är det förstås kö men passaten tickar på. Vi får parkera ett par hundra meter från starten. Promenarar raskt dit och jag o M tappar bort gubbarna. ;) Men där får man kasta ombord sin väska - märkt med mitt startnummer  - på en lastbil. Därefter älgar vi ned till startgärdet och in i fållan. Knäpper på skidor och stavar och inser att - SHIT, det är dags. Jag tittar lite stressat runt efter min far - som lätt kan bli förvirrade i stora folkmassor och utan ledsagare men han syns inte till. Observera att han är lätt att finna då han har en orange magväska från sist han åkte Vasaloppet, vilket var 1981... Aja, jag o M stakar iväg. Jag försöker tapper älga på så gott jag kan så jag hinner med honom. Vi passerar startstrecket och sedan bär det av. Vi hänge ri ett tag men sedan måste Marcus släppa - han pallar inte mitt tempo - eller vare tvärt om?

Första gärdet känns fint. Det pinnar på, dock äre lite murrigt väder. Men det är bara o trampa på. Trampa på, man måste Trampa! FULLT HUS! Mja.  Tar ett par djupa andetag innan klättringen upppför backen börjar. VILKEN JÄVLA BACKE. Det man ser från vägen är kanske 1/4 av backen i början. Man saxar o saxar, trampar o trampar. Vips tror man att man är uppe - men INTE då. Nej då. Maxpuls och viss stumhet i benen och man möts av av skylt MORA 87 km.  Vilken dröm va? Men sen så ordnade det till sig. Trevliga samtal i spåret. Säkert tio nya vänner. Pratade om allt möjligt. :) Väl framme i Smågan, 11 km senare har jag skavis på ena foten. Besöker sjukvården - får ett skavsårsplåster och sedan drar två muggar sportdryck. Känner mig som en ny människa. Skuttar upp på skidorna och spurtar därifrån. Tv å kilometer senare - FAN VAD DET ÄR TRÅKIGT. Åker iaf om en o annan. Bland annat en kvinna som åker och sjunger. Oklart vilken låt men mer en melodi. :) Skidar förbi såna där härliga människor som sitter bredvid spåret och grillar och hejjar på. "Det ser stabilt ut" "snart i mål" "Pigga ben" etc. Här passar jag på å njuta. Någon minusgrad, bra fäste - mindre glid, solen i ögonen och pigga ben. Dock efter nästa halvmil börjar det skava på fot nummer två. Var väldigt långt till Mångsbodarna. Väl där roffade jag åt mig en bulle o sportdryck och möter upp Ole. Beslutar mig där för att nu fåre vara nog. 2,5 mil senare är jag nöjd. 2,5 mil är nog det jag har åkt totalt under vintern.

Nöjd, glad och trasig knäpper jag av mig skidorna och skuttar ur spåret. :) Solen skiner och jag är inte helt av.

Vi packar in oss i bilen och åker viadre för att spana in övriga deltagare - som låg nästintill en kontroll före mig. I Evertsberg träffar vi på farsgubben. En Kalle som är sliten och har ont i foten. Nämner något om " varit bortdomnad sen Smågan". Jag fäller upp varningens finger men Ole tror fortfarande på den hurtiga svärfadern som inte ger upp i första taget. Dock får vi sedan reda på att han klivit av där, druckit blåbärssoppa och åkt buss till Mora.  Vi väntar en stund till och Marcus dyker upp. Känner sig lite sliten. Ser lite sliten ut - både jag o Ole tvivlar på en fortsatt resa för Malmbergapöjken. Men skam den som ger sig - han sliter vidare! En riktig Karl!

Göran hade vi missat, åldringen i teamet låg först! Vi kastar in oss i bilen och här mina vänner. Nu börjar det. jag byter om till torra kläder men känner att jag börjar vekna. Skavsåren i storlek XL gör sig påminda för att inte tala om ljumskarna... Vi åker vidare men missar samtliga deltagare i vårt team. Vi åkte mot Mora och jag fick där hoppa på en buss som åkte lite utanför stan för att hämta mina ombyteskläder och komma till duschen. UNDERBART m dusch och ombyte. Dock här börjar min ljumskar säga upp sig.  Tillbaka till tävlingsområdet och vi ger oss ut för att leta reda på restrerande deltagare. Vi börjar tvivla på Marcus då han inte pluppar på i telefonen men helt plötsligt - då är han med i matchen igen. Vi förbereder hejjarklack både för Göran och Marcus men missar båda på upploppet! :)

Därmed sammanfattar jag vårt team med
50% av deltagarna fullföljde
1 krockad bil
två skavsår
3 blånaglar
1 par försvunna skidor (min farbrors skidor försvann)
1 grillad hamburgare


Aja, nog om det. Är iaf PAJ i kroppen nu. Känner mej helt slut, men en sak är säker. Tillbaka ska jag, men nästa år börjar jag med tjejvasan. Är lite sugen på halvvasan också. Men ett steg i taget.

Tack snälla kära vänner och familj som trott på mig - mer än vad jag trott på mig själv. Men nästa gång - då jäklar!! :) Tack Ole för att du var världens bästa serviceman! Puss på er min änglar!!

Måndag igen. Dags för nya äventyr. Eller mest fokus på att fixa veckan.. :) Idag plugg o imorrn är det praktik igen o kvällen avslutas emd ett pass på akuten. Sedan onsdag och praktik igen o torsdag o på fredag är det tenta. Sedan bär det av mot Otterbäcken för en helg på gräddhyllan. ;) Det bjuds till bandyfest och som jag o några trevliga damer kom överens om idag går jag dit som en otroligt glamourös spelarfru.

Får se vad som händer nästa vecka. Ska bli spännande att se vad de säger. Pirripirri.

Näe, dettta vart ju skittråkigt..
//Louise